Killen räddade en hjälplös 'nörd' från mobbning, 4 år senare fick han veta den hjärtskärande sanningen

Denna otroliga historien har cirkulerat på internet ett tag. Men det är budskapet som är gripande.. en läxa för oss alla.

Utgångspunkten: En high school idrottare räddade en liten pojke med glasögon från mobbning. Många såg honom en nörd, men den här killen stod upp för honom.

Berättelsen:

En dag, under mitt första år i high school, såg jag en kille i min årskurs promenera hem från skolan. Det verkade som att han bar på alla sina skolböcker.

Jag tänkte för mig själv: ”Varför tar någon hem alla sina böcker på en fredag? Han måste sannerligen vara en nörd.”

För egen del hade jag en intensiv helg planerad (ett par fester och en fotbollsmatch med några vänner nästa eftermiddag) så jag ryckte på axlarna och fortsatte åt mitt håll.

Jag hann dock inte så långt innan jag såg ett gäng med ungdomar springa åt hans håll. De gjorde utfall mot honom, slog böckerna ur hans händer och gjorde krokben på honom så att han landade i leran invid vägen.

Hans glasögon flög iväg och jag såg dom landa i gräset några meter bort.

Han tittade upp och jag såg en enorm sorg i hans ögon. Det gjorde ont i hjärtat att se. Jag joggade bort till honom där han kröp omkring och letade efter sina glasögon och såg att han hade tårar i ögonen.

Jag räckte över hans glasögon och sa: ”De där killarna är idioter. De borde verkligen skaffa sig ett liv.”

Han tittade upp mot mig och sa ”Tack!” samtidigt som ett stort leende bredde ut sig över hans läppar. Det var ett sånt där leende som förmedlar äkta tacksamhet.

Jag hjälpte honom samla ihop sina böcker och frågade honom var han bodde. Det visade sig att vi bodde i närheten av varandra, så jag frågade honom varför jag aldrig sett honom förut?

Han berättade att han hade gått i privatskola fram till nu. För min del hade jag aldrig umgåtts med någon från en privatskola förut.

Han hette Kyle. Vi pratade hela vägen hem och jag bar hans böcker. Han visade sig vara en en riktigt skön kille. Jag frågade om han ville spela fotboll på lördag med mig och mina vänner. Det ville han.

Vi umgicks hela helgen och ju mer jag lärde känna Kyle, desto mer gillade jag honom. Mina vänner kände likadant.

Det blev måndag morgon och Kyle kom tillbaka till skolan med sin jättehög av böcker. Jag stannade honom och sa: ”Wow kompis, du kommer få rejäla muskler om du ska släpa runt på den där högen med böcker varenda dag.” Han bara skrattade och räckte över hälften av böckerna.

Under de kommande fyra åren blev jag och Kyle bästa vänner. När examen närmade sig så började vi fundera var vi ville gå på college. Kyle bestämde sig för Georgetown, jag skulle gå på Duke.

Jag visste att vi alltid skulle förbli vänner, att avståndet aldrig skulle bli ett problem. Han skulle bli läkare och jag skulle studera ekonomi.

Kyle hade fått äran att hålla avskedstalet i vår klass och förberedde det tal han skulle hålla vid avskedsceremonin. Jag var väldigt glad att det inte var jag som behövde gå upp och tala inför alla.

Jag träffade Kyle på examensdagen. Han var en av de där killarna som verkligen hittade sig själv under high school-tiden. Han bar upp och såg bra ut i sina glasögon. Han dejtade mycket mer än mig och tjejerna älskade honom! Jo då, jag var definitivt avundsjuk ibland.

Jag såg att han var nervös inför hans tal, så jag dunkade honom i ryggen och sa: ”Ta det lugnt kompis, du kommer vara grym!” Han tittade på mig med samma tacksamma blick som för fyra år sedan och log. ”Tack”, sa han.

När det var dags för hans tal så harklade han sig, innan han inledde med följande ord:

”En examen är ett bra tillfälle för att tacka dem som hjälpte dig igenom de här tuffa åren. Dina föräldrar, dina lärare, dina syskon, kanske en tränare… men framförallt dina vänner.

Jag vill berätta för er alla att den bästa gåva du kan ge till någon är att vara dennes vän. Jag ska berätta en historia för er.”

Jag kunde knappt tro mina öron när min vän berättade historien om den första dagen vi träffades. Han hade planerat att ta livet av sig den helgen.

Han berättade hur han städade ur sitt skåp så att hans mamma inte skulle behöva göra det senare och hur han bar hem alla sina saker.

Kevin tittade mig intensivt i ögonen och log. ”Lyckligtvis så blev jag räddad. Min vän räddade mig från att göra det otänkbara.”

En flämtning gick genom publiken när denne vackra, populäre kille berättade om sin svagaste stund i livet.

Jag såg hans mamma och pappa titta på mig och le samma tacksamma leende. Inte förrän då hade jag förstått djupet av innebörden i det leendet.

Underskatta aldrig betydelsen av dina handlingar. Med en liten gest kan du förändra en persons liv.

Dela detta kraftfulla sanning idag!